”….och det ska vara lättskött”.
Under mina verksamma år som landskapsarkitekt är dessa ord de överlägset oftast uttalade som jag har hört från mina beställare. Mitt arbete hade flutit med lätthet från det ena uppdraget till det andra om det hade funnits en lättskött standardlösning som skulle passa till allas behov. Det är dock någonting som jag bara kan drömma om eftersom i verkligheten finns det flera varierande faktorer som ”ställer till det”. Därför är mitt arbete en ständig strävan efter att hitta optimala lösningar som motsvarar beställarens önskemål.
Min uppgift är enkelt förklarat att ta hänsyn till de platsspecifika faktorerna och sedan skapa grunden för den efterfrågade effekten. Därefter tar beställaren över och ser till att det planerade slutresultatet uppnås. Detta kräver vanligtvis en extra ansträngning och ett engagemang från beställarens sida, eftersom den eftertraktade skötselnivån framträder i full skala först efter ett antal år. Det bör dock observeras att utemiljön inte är en statisk företeelse. Alltså gäller det även fortsättningsvis att inte vila på sina lagrar. Eller så som de betvingade orden lyder:”Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.”
Personligen gillar jag allt som är lagom lättskött. Vad som sedan uppfattas som lagom är förstås en tolkningsfråga i ett situationsbetingat beslut. För min egen del varierar det från lagom lite till lagom mycket. Alltså gäller det att hitta ett slags individuellt drömläge för varje skötselinsats. Mitt är lagom horisontellt. Helst i vandrande skugga. Gärna i sällskap av en kompis. Med andra ord är detta en läglig position för att kunna realisera sina önskedrömmar om en lätthanterlig utemiljö.
