Jag är en ganska lugn person som uppskattar ”små” saker. Så som den naturliga stjärnhimmeln. Men när den senaste högtidshappeningen brakade loss igår fanns det knappast utrymme för stilla och tyst kontemplation om universums avlägsna himlakroppar.
Som lugn och kultiverad person upplever jag ljuset och ljudet under firandet av nyårsafton som något väldigt primitivt.
Som lugn, kultiverad och demokratisk person vet jag dock att denna traditionella ljus- och ljuddyrkan är ett fenomen som har sina rötter i politiska beslut. Ni vet… redan de gamla romarna använde detta handlingsmönster när det gällde att planera, och i förtid fira det kommande årets krigiska kampanjer.
Som lugn, kultiverad, demokratisk och tänkande person gick det igår äntligen upp ett ljus för mig om att detta sena midvinterfirande nog egentligen är en initial rit i människans behov av ljusterapi. I skånska vintertider när inte ens snön lyser upp tillvaron. Här hemma hade vi ingen klass 1-varning om snöyra. Inte ens klass 2 eller 3. Säsongens annuella blomsterbomber kunde därför exponera sig fullständigt. I brist på naturligt ljus sköt de raketfort högt upp i skyn för att sedan flyktigt blomstra under några futtiga sekunder. Denna tidsmässiga kvalitetsbrist kompenserades dock av massverkan. Mot en mörk och stabil bakgrund blev årsskiftets färgstarka blomning mycket effektfull. Visserligen saknade scenariot viss synkronisering och extrema färgkompositioner framträdde i en enda röra, huller om buller.
I midnattens virrvarr sökte jag - en lugn, kultiverad, demokratisk, tänkande och fantasifull person - stjärnorna med ljus och lykta. Utan större framgång. Endast några enstaka modiga stjärnor skymtade bakom raketernas rökridå, och till vilka konstellationer de tillhörde var inte lätt att avgöra. Det syntes inte en glimt av Lilla eller Stora björnen, som båda antagligen gått i ide. Björnvaktaren var förmodligen tjänstledig och återkommer först någon gång framåt våren. Oljuden som fyllde luften härstammade knappast från Fiskarnas stim. Som en av himlens ljussvagaste hade de inte en chans visa sig. Stackars skotträdda Lilla hunden hade tydligen redan drabbats av panik, medan dess artfränder Jakthundarna antagligen inte brydde sig ett dugg om all smällandet. Det enda som sedan med säkerhet gick att identifiera var Bägaren. Den var helt synlig. På bordet. Först fylld med champagne, sedan tömd och tom.
Som lugn, kultiverad, demokratisk, tänkande, fantasifull och omtänksam person vill jag inte föra någon bakom ljuset. Vare sig när jag är nykter eller något promillefylld. Nej, jag vill hellre kasta ljus över vissa primära, och för all del även sekundära, fenomen som omger oss i vardagliga och i festliga situationer. En sådan företeelse är spektrum, i fråga om ögats och hjärnans uppfattningsförmåga av ljus. Det vill säga, färgerna. Med hjälp av färgernas kulörer, mättad och nyanser är det lätt att skapa harmonierande ton-i-ton kompositioner. Det krävs dock alltid en eftertanke, speciellt vid användning av färgstarka toner, eftersom de kan orsaka kaos och därmed irritera ögat. Detta med färgerna är således ingenting riskfritt och måste hanteras varsamt.
Som lugn, kultiverad, demokratisk, tänkande, fantasifull, omtänksam och förutseende person har jag i år gett ett nyårslöfte. I år tänker jag inte ”spilla krut på döda kråkor”. Istället kommer jag att krydda alla mina nya projekt på ett smakligt sätt för att de tydligt ska sticka ut som stjärnskott. Högt skjutande planer, kanske?
