Allt enligt naturlagarna

I år har meteorologerna varit överraskande frikostiga och pricksäkra i sina prognoser om nederbörd i form av snö. Massvis av snöstjärnor, vanligtvis klumpade till flingor, har fallit för jordens dragningskraft och täckt landskapet under ett vitt snötäcke. Efter flera års väntan på en riktig vinter har denna årstid äntligen åter lyst upp tillvaron, till och med i landets södra regioner. Dessutom har långvarigt temperaturfall under 0ºC garanterat en mängd andra vinterfenomen. Vissa av dem är sannolikt helt slumpmässiga händelser och andra får man räkna med. På gott och ont.

Olika organismers vinterhärdighet främjas av god anpassningsförmåga. Vanligtvis överlever de flesta vintern med hjälp av någon typ av skyddsåtgärd, som t.ex. lövfällning eller värmeisolerande klädsel. Det är emellertid tveksamt om sådana åtgärder alltid hjälper. I årets kärva klimatläge har vinterpälsade kaniner inte varit speciellt sparsmakade med sin föda. I brist på annat har barkbröd varit en riktig delikatess på säsongsmenyn. För trädens del, som huvudingrediens i denna maträtt, är detta dock ett rätt korkat ingrepp. När deras skyddande ytterskal är borta har framtidsutsikterna för dessa ringbarkade träd minskat avsevärt. Liksom för kaninerna. Till följd av deras val av vinterns fiberrika skalrätt har risken för ett och annat nackskott ökat. Avlossat utan att någon varskott.

Årsskott är en helt naturligt förekommande företeelse hos fruktträd och andra typer av växtslag. Reduktion av årsskott sker vanligen under årlig beskärning. För fruktträdens del görs detta bl.a. i syfte att stimulera tillväxt och fruktsättning. En alltför hård klippning bör dock undvikas under vintern. Resultatet av en sådan överentusiastisk beskärning visar sig annars under följande växtsäsong i ett överskott av vattenskott. Vinterbeskärning av fruktträd, i synnerhet äppel och päronträd, är trots allt att föredra för det har sina praktiska skäl; dels är lövmassan obefintlig vilket betyder mindre trädgårdsavfall, dels blir kvarlämnade kvistar på snötäckt mark ett behövligt näringstillskott för kaninerna. Det sistnämnda innebär också att trädgårdsavfallet minskar ytterligare samt att behovet att skicka de gnagande skadedjuren till de sälla jaktmarkerna minimeras.

Tills vidare råder det emellertid ingen som helst vapenvila mot det kristalliserade vattenfallet från skyn. Otaliga gånger under de senaste två månaderna har detta fenomen täckt en trettio meter lång trottoar under en vit filt utanför mitt hem. Väl påpälsad har jag som ett skott varit ute redan i arla morgonstund med en snöskyffel, som står i ständig beredskap mot snöattacker. Mitt angreppssätt att skotta snö kanske inte är det mest ergonomiska men hittills har jag lyckligtvis inte drabbats av ryggskott. Men eftersom det fortfarande är långt till både vårdagsjämning och aprilväder gäller det att inte glädjas i förskott. Ännu pendlar dygnstemperaturen mellan minus- och plusgrader och ännu syns det inga spirande snödroppar… för än så är det vinter. Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter.

på ett djupare plan

Religioner har sina egna unika former av tillbedjan och seder. Den tidiga kristna kyrkan uppfattade till exempel födelsedagsfirandet som en okristen rit. Något osedligt. Namngivningsdag och följaktligen själva namnsdagen däremot ansågs lämpligare att fira, och speciellt om det då ärades något helgon eller martyr. I almanackans namnlängder förekommer idag enstaka namnlösa kyrkliga märkesdagar och ennamnsdagar med antingen kyrklig eller folklig anknytning. Dessutom förekommer mera frekvent tvånamnsdagar samt även trenamnsdagar. Till exempel har Sven sin namnsdag den 5:e december. Enligt www.svenskanamn.se har även den spanska räven, mer känd som Zorro, sin namnsdag då. Zorro med Z är en fiktiv figur, en uppdiktad historia, liksom Helgonet, vars "verkliga" namn är Simon Templar. Simon har sin namnsdag den 28:e oktober.

Så kallade helgonlegender härrör vanligtvis från myter om historiska personer och händelser och är vanligtvis blandningar av både hedniska och kristna seder. För två månader sedan, den 13:e december, firades en sådan helgonlegend, Lucia. Ett annat helgon, Valentin, har ända sedan medeltiden firats dagens datum, den 14:e februari. Gemensamt för dessa två helgon är att båda har kopplingar till synorgan och kärlek; hon som rev ut sina ögon och sände dem till sin trolovade, och han som gav synen åt sin fångvaktares dotter. Eftersom Sankt Valentindagen egentligen förknippas mer med ett annat organ, nämligen hjärtat, kan dessa två storyer tillsammans tolkas som Kärlek vid första ögonkastet.

Lucia liksom Valentindagen är årligen återkommande fasta temadagar. Lucia firas med en musikalisk föreställning där ursprungligen en hednisk ljusgudinna sjunger tillsammans med ett följe av tärnor. Stjärngossar, pepparkaksgubbar och lämpligen även tomtar kan delta i denna ritual. Vanligen äts och dricks det lite extra, traditionsenligt lussebullar och glögg. Valentindagen har lanserats av mer kommersiella skäl. I all kärleksfull vänskap säljs, köps och ges det blommor och presenter. En mycket typisk gåva är ask fylld av geléhjärtan. Namnam!

Det finns en sägen om att Valentin plockade blommor i trädgården och gav dem till älskande par. Möjligtvis var de plockade blommorna röda för rött är ju kärlekens färg, men också hjärtats och blodets färg. Med tanke på dagens behjärtansvärda firande tycker jag att bland alla de redan existerande temadagarna borde det även instiftas en Organdonatorernas dag. Ett mycket passande datum för en sådan temadag är den 15:e augusti. Denna katolska helgondag, Jungfrumarias upptagning i himmelen, kombinerad med mer jordnära kirurgiskt hantverk är ett lysande val, tycker jag. Dessutom har ”stjärnorna” Stella och Estelle sin namnsdag då, liksom jag (enligt http://almanakka.helsinki.fi/namnsdagar).