svArt

Det finns skillnader mellan mig och Karl Magnus Anka. Denne, bättre känd under namnet Kalle Anka, är en världskändis som bär byxor endast vid få tillfällen, som till exempel när han badar. Jag har inte nått samma vida berömdhet (ännu). Om jag däremot klädde mig som han skulle det säkert skapa rubriker. Det är visserligen inget som jag strävar efter och det går att skapa rubriker även på ett helt annat sätt. När jag upptäckte att det trots allt finns några gemensamma beröringspunkter mellan mig och K.A. var rubriken till detta bloggskriveri given. Kalle är nämligen en figur med mänskliga drag och han startade sin karriär i en tecknad svart-vit film, och jämförelsevis är jag en mänsklig figur som har tecknat mycket svart på ritfilm under mina år i yrket.












Jag är utbildad i att använda visuella uttryck och de i arbetet framtagna skapelserna ska vara talande och informativa. Sådant bildspråk skapar jag med hjälp av illustrativ ritteknik vars viktigaste komponenter är olika typer av linjer. De initiala snabba linjedragningarna ritar jag för att få fram en basform, inte detaljerna. Liksom löst skrivna anteckningar skissar jag i utforskande, observerande och problemlösande syfte. Ett virrvarr av pennavtryck kan till en början likna kinesisk kalligrafi. Punkter och streck, som är horisontella, vertikala, höger- och vänsterfallande, stigande, böjda och krokiga, ser helt obegripliga ut om man inte kan tyda dem. Under arbetets gång ändras den abstrakta och imaginära skissen gradvis till en mer distinkt linjeföring i slutprodukten. Kontinuerliga linjer, lång- och kortstreckade linjer, punktstreckade linjer och punktlinjer symboliserar då olika material- och områdesgränser. Linjerna kan ritas olika tjocka, mjuka och hårda. Dessutom kan bokstavsbeteckningar användas för att ytterligare förstärka den linjeformade informationen. Till exempel kan en asfalterad köryta markeras med initialerna KA.

För en del år sedan skrev jag en artikel om trägärdsgårdar till en tidskrift. Eftersom jag inte hade några lämpliga foton som kunde förtydliga det skrivna valde jag att illustrera texten med egna teckningar. Det blev både detaljerade bygginstruktioner och sex landskapsbilder med gärdsgårdsmodeller i skiftande naturtyper. I tidskriften publicerades detaljbilderna samt en av landskapsbilderna. Resten av bilderna var väl inte tillräckligt intressanta. Eller så fanns det helt enkelt inte plats för flera bilder.






















Det sägs att en bild säger mer än tusen ord och som en jämförelse talar vi då om skriven text motsvarande ca två A4-ark. Med andra ord, om jag tecknar bilder på två A4-ark, en på varje ark, så har jag – simsalabim - producerat två tusen ord. Med tanke på allt som jag hittills har hunnit teckna i mitt arbete och privat har jag då redan ”författat” flera tegelstensromaner. Inga av dessa har dock serietillverkats i motsats till den ovan nämnda strippande tidningsankan. Men vid närmare eftertanke på alla de gånger när jag har lyckats göra bort mig, och då främst i verbala sammanhang, har jag egentligen gott om material för stordriftig produktion. Som en seriös och saklig person tycker jag dock att mina komiska ”kullerbyttor” inte är något att göra affär av.