En av de första kurserna som förstaårsstudenter på Alnarp (ling och lark) studerar är praktisk växtkännedom. För detta ordnas det guidningar bland sortimentet i Alnarpsparken. I år har jag varit en av guiderna. I det strålande sommarvarma septembervädret har mina grupper fått förflytta sig med extra långa steg och i raskt takt från växt A till växt B, och så vidare, för att bli informerade om de valda växternas kännetecken. För min egen del har undervisningen inneburit att jag har motionerat mer än normalt. Resultatet av detta är en något överansträngd käkmuskulatur samt att jag har gått ned i vikt några kilon.
Under de mer eller mindre kroklinjiga växtrundorna har kommunikationen för det mesta varit enkelriktad; jag har pratat och studenterna antecknat om hur växternas blad, knoppar, eventuella fröställningar, frukter och höstfärger ser ut samt i vilka tänkbara miljöer växten i fråga kan påträffas. Det som har varit förvånansvärt märkbart är att många arter har gemensamma drag i själva växtsättet. Under sin ungdom växer de styvt upprätt och har en smal form, men med åren breder de ut sig och blir mer överhängande. Efter att jag upprepade gånger hade nämnt denna formförändring framgick det klart att det också finns gemensamma drag mellan växter och människor. Ytterligare en likhet är att liksom människor finns det växter som är tydligt håriga och andra som är helt släta eller fårade.
Som den något lågmälda person jag är har jag under övningarna ansträngt mig att höja min röstvolym. När jag sedan en kväll, efter en av växtvandringarna, anlände till höstens hobbykursstart var min röstnivå fortfarande uppskruvad. Det visade sig att jag inte hade någon som helst kontroll över mitt röstorgan. Överdimensionerat ljudligt presenterade jag mig för kursledaren och därefter frågade jag, lika ljudligt, varifrån jag skulle hämta en mikrofon. Det är inte alltid lätt att hålla tungan rätt i mun för egentligen menade jag ett mikroskop som jag behövde för kvällens minimaliska växtstudier.
När det sedan blev dags för studenternas växttenta ändrade sig väderleken markant. Det för dagen valda området förvandlades av allt regn och rusk till en gråzon. Sådana omständigheter försvårar uppgiften att på stående fot kunna para ihop växterna med deras rätta latinska namn. Speciellt när de tidigare så solklara kännetecknen bleknar kan det till och med hända att det står helt stilla i huvudet trots febril hjärncellsaktivitet. Om detta skulle leda till en total kortslutning finns det turligt nog möjlighet att tentera även senare. För studenternas del innebär det då ytterligare ”träningsrundor” i parkens växtsortiment. Dessa extra vandringar sker dock helt utan vägledning vilket för min del innebär att jag kan återgå till mitt normala volymläge.
